11 augusti 2013

40... det nya 20 ;)

I går hände det!...Det känns inte som att jag har levt i 40 år…snarare 25-30. Iaf har känslan i sinnet inte hunnit i kapp min ålder. Å andra sidan så undrar jag om inte min kropp har levt i 50! För lite så trött och öm känner jag mig ibland. Det har inget med att andra behöver eller att jag är till för andra, men det handlar nog mer om den ”stressen” det kan vara att inte alla vill dig väl…eller att alla vill låta en leva utan onödiga bekymmer…men that´s life har jag fått erfara. Men det får vara, för det är inte jag som kommer lida, men tids nog vill dom kanske inse att deras egenproducerade huvudverk kommer bli deras och ingen annans.

Många säger att ”i dagens samhälle” är det så mycket styggt som händer, men jag vill nog påstå utan allt för stor historisk kunskap att det var mycket ogenomtänkta och dumma handlingar förr i tiden med. Folk som inte vill låta andra få leva sitt liv som dom vill och inte vara så upptagna av att leva genom andra och elda upp en energi i sin egen kropp av att känna sig ”behövd” när man har massor med ”viktigt” att berätta om andra dom känner…lägga till sanningar som inte alls är där från början, eller måste vara en ”nyhetsankare” åt sina så kallade vänner som dom tror vill lyssna och ta till sig den mer eller mindre uppdiktade historien… För det är väl ingen som är så intresserad av en berättelse utan lite krydda för att göra den lite mer spännande..?




Min största önskan i livet kommer alltid att vara att få vara med min lilla familj och få njuta av den så länge jag kan. Mina tankespröt kommer alltid att riktas mot dem som jag bryr mig om och där jag känner jag kan tillföra en annan något positivt. För det är väl inte meningen att jag skall kasta bort min egen tid på att göra andras surt eller på något sätt fylla andras med bekymmer. ALDRIG! Jag kan bara men mitt goda samvete låta folk leva som dem vill och hoppas på att dem göra samma sak för mig.

Det jag är mycket glad över är att jag har lyckats få vänner som jag själv har handplockat…hehe ja för det är väl det man gör när man skaffar sig nära vänner? Man lägger dem man håller högt i sin plats i hjärtat där dem blir förvarad med omsorg. Och till olika tidpunkter tas dem fram när man behöver dem som mest. Ibland kan det vara ofta, andra tider inte fullt så ofta. Något jag har lärt mig är att mina vänner fyller mig med det jag behöver för att klara mig. Alla ger mig olika energi och glädje. Och jag vet att jag har olika värde hos olika vänner-lika som för mig. Det går inte att komma utom att vi alla tänker och far genom livet med vart vårt sätt att leva och därför inte kommer leva med samma önskemål eller samma drömmar som en själv. Vilket jag menar är så otroligt bra! Det ger ju en annan bitar att ta med sig i sitt eget liv och på det sättet leder en vidare med nya erfarenheter och andra konklusioner än om dem inte fanns. Det jag själv har kommit till insikt med är att jag inte behöver fylla andra med mina åsikter och med min närvaro till alla tider. Jag kommer säkert vara i deras tankar när dem behöver eller tänker på något som dem skulle vilja inkludera mig i. Att busa fram och bjuda in mig själv i situationer/händelser har nog aldrig varit mitt sätt att vara. Jag tror att människor själv skall få välja hur deras dag skall se ut, med eller utan mig. Och jag skulle inte vilja ha det på annat sätt!

Familjen-kärnan i livet som jag kalla den! Kan inte tänka mig mitt liv utan! Olyckligt vis har jag inte alla i min närhet, men jag har då lärt mig leva med det. I vissa stunder så är det så klart mycket tungt, men jag vet ju längst inne att även om avstånden är så lång, så är dom inte längre borta än några ringsignal…flyg- eller bilresa… Jag har bott i Sverige i 13 år och det har inte varit utan många tankar och stunder där jag har funderat på vad jag har ”ställt till med”. Men det måste jag få säga att det vore omöjligt att genomföra detta ”nya liv” jag fick efter flytten utan mina vänner och dom nya familjemedlemmarna jag fick på köpet! Att jag kom till å bli en ensamstående mamma till två underbara pojkar har inte fått mig att vilja åka ”hem” även om stunderna som kom direkt efter var mycket jobbig!! I visshet om att jag trots allt hade ett nät runt mig var jag trygg på att jag minsann skulle klara av vara kvar här med mina gobitar. Jag har försökt klara av att inte vara beroende av hjälp, men ibland kommer man inte utom. Många frågar mig om jag inte vill flytta tillbaka eller om jag inte tycker det är tungt att vara själv, om jag inte vill skaffa mig en partner, om jag inte vill gå tillbaka till det jag hade, om jag inte vill det ena eller det andra. Nej, det vill jag inte, mycket av det man har gått igenom är inte alltid värt att göra om och även om det verkar vara så fint och så bra på många sätt, så finns det en anledning till att vår tillvaro är som den är. Om eller när det är dags för mig att ta steget att hitta en ny, byta boende eller ändra på mitt liv, så kommer det inte vara att flytta ”hem”, hitta tillbaka till det gamla eller bo någon annanstans än nära mina söner. Så mitt liv kommer vara här och vara med min lilla familj och mina fantastiska vänner och njuta och erfara allt som kommer hända mig i tiden som kommer efter 40 ;)

Dessa ord går inte ut på datum:

Varje gång du lyckas välja lycka
gör du något stort.
Och påverkar därigenom världen omkring dig.

Varje gång du inte lyckas - döm inte dig själv.

Lycka är ett val.
Det är inte ett borde eller måste.

Lycka är en möjlighet.

Livet ger ständigt nya möjligheter.

Inga kommentarer :